hela terassen är död hela försvaret är noll
vill bara bygga mig en väg o börja om
mot ett nytt liv, mot en ny tid
en evig kamp lika lång som en livstid
vill inte glömma våra tider men jag tvingas till det
så mycket tankar i mitt huve att flippar villt
vill bara trilla pix en minneslucka på 9år
ser våran tid som det vore igår
o ba flippar ur kan inte hantera
smärtan blir till högar o psyket de blir som handlera
du vare finaste jag visste o det vet du om
nu äru varje natt ett monster jag drömmer om
glöm aldrig bort de vi sa de var lag
en lag jag kommer följa till dan jag begravs
men du valde å gå på ett sjukt sätt
bryta kontakten o ba gå vidare de kanske skit lätt
i din sits som du hanterar sjukt
du kan glömma våran tid på en kvart o här sitter man nu
med ett sår lika stort som mitt liv
kolla aldrig mer tillbaks för nu skiter jag i
om du satt dig i mina skor så hade du känt det
jag alltid känt, jag saknar dig så mycket
jag vill ha dig här, du kommer alltid vara min
''syster''





jag älskar & saknar er, varför gjorde du såhär?